punkt B

Jag har skrivit så mycket det senaste året. Skrivit, suddat, raderat och glömt - för det har varit så väldigt svårt att sätta ord på en vilsen känsla, mitt bland allt som varit så bra. Spenderat vintern pyttesteg från en tegelvägg, undrandes varför-i-helvete vissa saker måste gå så fel.

Begrundat hur snabbt det kan gå att tappa all känsla för riktning, och hur väldigt läskigt det är att släppa taget och bara lita på att det blir bra. För det är bra läskigt - livet. 

Jag fick frågan varför jag inte skriver här längre. Det ärliga svaret är att jag inte har hunnit. Jag har letat. Vänt på sängkläder, utbildningskataloger, vinglas, gatnummer och böcker i jakt på någon form av mening. 

Om jag har lyckats? Njä. Men jag väljer att tro på fröken Boye. 

Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd.

Och så lova att dokumentera lite mer i framtiden. Förstås.